Måndag 16 november

Allmänt / Permalink / 0
Ikväll så bad jag för första gången på länge. Jag bad för att vi ska hitta en väg att bli eniga på tillsammans. Jag bad för att vi ska besegra de onda med något gott. Jag skänker tankar till de som imorgon saknar en kollega på jobbet, De som inte kommer väcka sina barn imorgon. Jag tänker på alla anhöriga som inte får en måndag som resten av oss imorgon. Jag tänker på ledarna som inte kunde skydda sitt folk mot de onda. 

Ondska är inte en religon, hudfärg eller något man föds med. Ondska är för dem svaga. I fredags fick hela Paris utegångsförbud efter dem första attackerna. Men ingen gick hem? Folket samlades direkt på torg och gator för att visa hur mycket starkare kärleken är Frankrike kommer resa sig hundra gånger starkare ur denna terror. Vi måste ena oss som folk och tro på att gemenskapen slår all ondska. Vi kan inte stänga ute flyktingarna för att dem har samma hudfärg som terroristerna? Vi ska hjälpas åt och få med så många som möjligt emot IS. Men så länge vi är rädda för religon och hudfärg så kommer vi aldrig klara kriget. För vi alla är en del av det som sker. Varje civil i varje land är en del av vad som händer i våra grannländer.

Ikväll har jag ont i magen över att min 120säng kunde ha rymt 4 små barn eller 2 frusna gubbar! Imorgon ska de snöa i Västerås så mamma hämtade upp mina vinterskor idag. Jag och min familj har kläder så vi klarar alla väder! Vi har även varma hem och skolor/jobb att gå till varje dag. Att veta att min lägenhet kan rymma så många fler gör att jag får ont i magen. För jag gör ju inget åt saken? Jag är för feg för att släppa in någon i mitt hem. Jag är för svensk för att sträcka ut en arm till en behövande och det gör att jag får ont i magen. Jag får ont i magen av att alla mina vänner har Frankrikes flagga på Facebook men ingen tänker på offren i de andra länderna som blev drabbade? För dem har inte samma hudfärg som oss. Vi kan Inte relatera till familjerna i Bagdad, för vi vet inget om deras liv? Därför visar vi inte samma medmänsklighet.

Att höra hatet mot invandrade, muslimer eller mörkhyade varje dag sliter mig i stycken! Självklart har dem ingenstans att sova, de är ju ingen som släpper in dem? Hur ska vi någonsin kunna besegra hat med hat? Våld kommer alltid att förekomma tyvärr. Men denna extrema terror kan bara stoppas med motsatsen! Vi kan inte hata oss till freden. Vi måste vara den själva, oavsett om det handlar om illegala handlingar eller om att ge någon en klapp på axeln så måste vi hålla ihop för att klara oss igenom detta. Imorgon måste vi vara starka för alla mammor, syskon, kollegor och vänner som förlorade en del av sitt liv till terrorn. 

Det låter klyschit men kärleken är de enda vapnet vi har och det är även de starkaste. 
Malin Widlund 

Vilket liv!

Allmänt / Permalink / 0
Hej på er! Vilken jäkla dag de har vart!

Det blir lite svårt att skilja på verklighet och tid här ute...! Varje morgon jag går ner för trappen till stallet så bara ler jag! Att få va med om det här är en dröm som jag trodde va så mycket längre bort!! Men nä, den väntade runt hörnet! Jag tror att det är lättare än vad man tror faktiskt. I måndags så låg jag och grät för att allting var helt enkelt för mycket och läskigt! Men istället för att följa med mamma hem så bet jag ihop. Det är en jävla viktig grej att klara av! Att nu bo helt ensam med ett 20 tal hästar som tränas inför treårstester, går Grand prixer och tävlas över hela världen är det mest skrämmande jag har gjort!! Med det är ju min dröm? Jag har bara aldrig fattat att den har varit så nära!! Självklart var det skit läskigt att åka hit helt ensam! Jag har aldrig bott borta eller behövt laga min egen mat! Jag är ju bara 16år... Så vuxenlivet kom ju såklart som en riktig käftsmäll. Men wow!! Jag älskar ansvaret och möjligheterna som jag får på det här stället!!! Jag hade aldrig fått lära mig hingsthantering på en ridskola? Eller hur man tränsar med kandar? Eller hur man sköter en löshoppning? Eller hur man longerar med system?? Allt det här har jag fått lära mig på tre dagar! Det är helt otroligt ju?! Då är det värt att leva på micromat tills jag fattar hur spisen funkar och det är värt det att jag idag fick så ont i mina fötter så tårarna kröp fram! För jag utvecklas helt otroligt mycket!!

Dagen har som ni säkert förstår varit helt amazing. Vi löshoppade unghästar/hingstar hela eftermiddagen för att dels checka lite hur dem fixar sprången men någon ska även förhoppningsvis försöka bli godkänd hingst och nån annan behöver förberedas inför treårstestet! Så jäkla coolt att lilla jag fick vara med och sköta allt de där! Jag kan knappt förstå vilken möjlighet det här är faktiskt! 

Men med allt detta så krävs de lite av mig! Jag äter massa kött och dricker mjölk i mängder mesans tjejerna käkar godis för att jag ska klara av deras vardagstempo! Jag lägger mig tidigt och jag tar varje tillfälle i akt att försöka lära mig mer om hästarna för att det inte ska bli några fel. Jag är så jäkla motiverad så det finns inte ens på kartan just nu!! 

Godnatt på er! Lovar med bilder när jag har tid att fota lite någon dag! Ni måste ju få se drömvärlden jag lever i!!

Tisdag!

Allmänt / Permalink / 0
Men vilken dag!? Solen har verkligen stekt här ute, helt underbart! 

Har börjat komma in mer och mer i rutinerna nu och känner mig lite tuffare för varje dag! Hästarna här är helt underbara och råballa i huvudet. Fick följa med Rebecka ikväll på träning för Daniel Svensson vilket va otroligt lärorikt och tufft! 

Skriver mer snart! Min mobil har börjat haverera totalt så kan knappt skriva någonting...! Så natti på er!
Till top